Frilandsodling

Jag läste en artikel om ett museum där verksamheten går ut på att ta hand om en gammal gård och odla som förr i tiden. För 200 år sedan hade man inte tid att rensa ogräs. Grödorna växer ändå. 

Jag väljer att gå runt med en handkratta och krafsa omkring i jorden lite då och då. På så sätt får inte ogräset fäste, och det är snabbt gjort. Sen ska det vattnas emellan åt. Med den värme som kom i juni kan det bli en hel del vattning. 
Där märker jag redan skillnad på odlingslådor och friland. Jorden i backen håller fukten bättre. Vi har lyckats få till 2 friland men för att odla i marken där jag har odlingslådor behövs det en minigrävare. Det är för mycket sten och rötter där. Hela området där stugan finns är utmärkt som stenrike på gamla kartor. Alltså helt otroligt mycket sten. 

Maken ville fixa till ingången, det var en liten sten som stack upp och var i vägen. Efter mycket grävande visade det sig att den lilla stenen var en stor sten. 

Timo, den tidiga potatisen som tål kall jord planterades i april. Övriga potatisar kom i backen den 15 maj. Två rader Carolus och en rad Arran Victory. Båda mjöliga och lagringsdugliga. 

Jag har "rensat ogräs" där 1 gång sen plantering. 

Brett mellan raderna för att blasten ska kunna bre ut sig utan att hamna i varandra. Förra året blev det för tätt mellan mina potatisrader för min smak. Jag vet att det hela är överdrivet åt det andra hållet nu.

Förra året fick jag jordloppor i köksträdgården. Pak choi, grönkål, bladen till kålrot, rödbeta och rädisor försvann. Troligen kom lopporna med den jord jag köpte. Nere i potatislandet finns ingen köpejord utan jag tester att odla en del här och en del i kökslandet. Kommer det loppor ryker växten. 

Grönkålen såddes i förväg. Kålroten är direktsådd. Mellan dessa rader testar jag i år Tat soi. Jag kallar landen för gravarna. Tycker att det finns en viss likhet. Graven till höger är det direktsådd gul lök och vintermorot. Den gula löken ska enligt påsen försås, men det struntade jag i. Till vänster grävde jag ner jordgubbsskott som inte fick plats i gubblådan.  

Nytt för i år är ett till land där jag odlar i backen. Många stenar blev det, men inte alls som befarat. Först ner var som sagt potatisen Timo. Sen kom jordmandeln ner. Dessvärre befarar jag att den inte klarat sig. Den fick för trång kruka och kom ut i jorden för tidigt. Kanske att mandlarna under marken har fixat det fastän blasten ovan jord har vissnat. 

Misslyckande 2 var för tidig sådd av kapkrusbär. En del blev knubbiga och korta. Jag chansade och satte ut dem ganska tidigt. Förutom att de stannat av i växandet ser de ut att må bra. De långa rangliga plantorna är inte alls glada. Jag har blandat dem med solrosor som inte heller är för pigga. 

Allt hann växa sig så högt att de fick inte plats i bilen. De fraktades ut till skogen i sopsäckar liggandes på släpvagnen. Undrar om de kommer att hitta livsgnistan under sommaren?

Majsen som jag verkligen trodde att jag sådde i bra tid såddes ändå för tidigt. Även de växte för mycket i lägenheten, fick åka släpvagn och har inte piggnat till sig. Runt stammarna har jag satt bön- och zucchinifrön. Det kallas för att odla 3 systrar. Majsen stöttar bönorna, bönorna ger kväve till marken och zucchinin håller jorden fuktig. Ett sätt indianerna använt i alla tider. Tänk vad man lär sig när man älskar att läsa.  

Till höger om majsen har maken grävt ner några av sina chiliplantor. Spännande att se hur de klarar friland. 

I nästa inlägg berättar jag om hur det går för köksträdgården. Jag har räknat och kommit fram till att jag har 28 olika sorters grödor, varav flera har jag olika sorter av. Då har jag inte räknat med tomatplantorna i köksfönstret. Köpa tomater behöver vi inte göra på ett tag, och oj vad goda de är.