Förståndig och bokashifrälst

2019 höll jag mig till det jag var trygg med. Köpte färdiga plantor till enstaka grönsaker, kryddor och blommor jag kände till. Frösådde sallad och rädisor. Jag samlade ogräsrens och matrester i en kompost gjord av mindre pallkragar.

Odla beagle var nytt.

Beagleodlingens resultat kom i september. En ettårig grönsaksälskande spaniel.

2020 blev året när jag kastade mig ut utan fallskärm och testade allt jag kom på. Blir det bra så blir det, annars blir det något annat resonerade jag. Jag sådde frön för tidigt i mjölkförpackningar.  

Gurkplantor den 19 mars.

Plantorna hamnade för tidigt i jorden (maj), när plantorna dog sådde jag nya frön, både i kruka och direkt i jorden. Sådde ännu mera frön när de jag sått inte grodde. Sen grodde allt och det blev trångt i lådorna.

Ogräsrens hamnade i en ny kompost, gjord av sly och kompostgaller. Matrester la jag i en hink och med ett lager toamull mellan resterna. Det fick stå i 2 veckor innan jag grävde ner det i komposten. Jag var bokashifrälst, fast med min egna variant. En vecka efter att jag grävt ner matresterna i komposten var allt borta. Mössen hade julafton hela sommaren.  

2020 års kompost, smörgåsbord för mössen. 

2021 blir ett år av förnuft. Mjölkkartonger är suveräna att sätta frö i, när det är dags, står det 6 veckor innan utplantering så betyder inte det mars. Jag har införskaffat växtlampor för att få kraftigare plantor. Jag tänker avvakta innan jag planterar ut plantorna. När risken för frost är över, finns det något som heter. Inte; det är maj och solen lyser. Maj fungerar bra i vissa zoner, men inte i växtzon 4. 13 maj 2020 snöade det på min köksträdgård.

2020-05-13

En mussäker kompost kan jag nog inte få till, men jag ska bygga ett Alcatraz till mina matrester. Jag har snäppat upp mitt bokashiintresse och skaffat mig de riktiga prylarna. Bokashin är en behändig behållare, den kan stå i köket nära till hands utan att lukta. När fermenteringen kommer igång och jäser matresterna bildas en vätska. Äter mössen upp den fermenterade maten har jag iallafall fått lakvatten till gödning.  

Vätskan jag tappar ur behållaren spar jag i en burk i kylen. Krukväxterna får lite i sin kanna och när de frön som såtts i förståndig tid har blivit tillräckligt stora ska de få en slurk.

Tomater är trevliga. Den förståndiga tiden är tidigt på året. 

Jag har 2 behållare. När den första blev fylld fick den stå i 3 veckor, lika lång tid som det tog oss att fylla behållare 2. När 2:an blev full skulle 1:an tömmas ut i komposten. Det gick inte, komposten i skogen var täckt av snö.

Komposten är till höger om dasset, fast den ska byggas om. 

En större behållare med lufttätt lock, grundad med jord, fick bli den nya komposten. Matavfallet från 1:an hamnade i 3:an och täcktes med mera jord. Nu är behållare 1 redo att fyllas igen, behållare 2 står och jäser och behållare 3 väntar på plusgrader. Äntligen har snön tinat bort och i påsk ska matresterna ner i jorden. Majsen växer som planerat i sina mjölkkartonger. Detta år kallar jag förståndiga året.

Fröna sattes i god tid, men inte för tidigt. Bra tid. 

Vad Pehr Jonsson gjorde av sitt matavfall vet jag inte. All mat åts nog upp. I dagboken finns det nedskrivet hur många djur det fanns på gården. Flest tycks det ha varit 1778. 11 kor, 2 hästar och 13 får. Han nämner inte gris eller höns. Vilket troligen beror på att hålla sig med grisar kom senare efter hans död och höns hade nog inte tillräckligt värde för att bokföras.