Fördelen med det var att äppelträdet hade fått frukt och vi kunde smaka på vad det var vi köpte. Äpplet är fast men något mjöligt. Det är sött men med en trevlig syrlighet. Det perfekta äpplet för oss i smak. Sorten är odlad från en gammal sort. Den är härdig och trädet kan bli 100 år.
Vi valde ett surkörsbär istället för bigarrå. Har vi förstått det hela rätt passar den sortens körsbär bra till inläggningar, marmelader och saft. Det är ett körsbär man använder till något, inte bara äter som de är.
Att gräva grop var inte det lättaste. Vi börjar förstå varför baksidan av huset inte använts till andra odlingar än humle.
Det krävdes både spade, spett och korp för att få upp stenarna ur gropen där körsbärsträdet skulle planteras. Körsbärsträd kräver lite extra av sin planteringsgrop. Den ska vara extra stor, mer dränerad och ha luckrare jord än vad äppelträdet kräver.
Den sista stora stenen drogs upp med spännband.
Gropen till äppelträdet gick lite lättare att gräva. Även här var det ordentliga stenar som gömde sig i myllan men vi gjorde en mindre grop, fast ändå en stor grop.
Groparna fylldes med jord varvat med vatten. Jorden ska vara genomfuktig, men inte en lervälling. Gropen ska fyllas upp till en höjd så trädet står i nivå med marken. Rotklumpens övre del ska inte hamna under omgränsande mark, hellre att man bygger upp en kulle. Hamnar rotklump och stam för djupt ner kan det bildas vatten runt stammen. Det ger upphov till svamp och röta. Står stammen i vattnet och det blir kallt bildas det is och stammen fryser sönder. Med andra ord, det är viktigt att trädet hamnar på rätt höjd. Äppelträdets fina ympsnitt måste vara ovanför jord.
Vi valde att centrera äppelträdet till husets mittpunkt för att skapa harmoni i trädgården mot huset. Man måste komma ihåg att trädet växer. Det är inte den lilla plantan man ser som man ska leva med, utan ett stort träd när åren går.
Körsbärsträdet har placerats som första trädet och visar vägen in i trädgården. Stenringarna runt planteringarna är inget som ska vara kvar. Det var mer en manifestation när arbetet var över att lägga dem runt för att se hur mycket sten vi har grävt upp. Framöver ska det vara gräs runt allt. Vi har satt lökar kring körsbärsträdet och plommonträdet. Till våren ska det komma upp påskliljor och pingstliljor där. Sen ska det få bli gräsmatta. Nu i höst är stenringarna ett monument för det hårda arbete som krävdes. Nästa sommar ska vi ordna det etiskt vackert.
Vi köpte även en planta med rabarber. Fast den krävde en mindre grop fick det grävas upp stenar där också.
Vi hoppas att plantan rotar sig under hösten och ser fram emot en härlig rabarberkräm i början på sommaren.
Torpets ursprungliga hus är borta förutom husgrunden. Utanför husgrunden har skogen brett ut sig. I början av skogen har vi hittat en krusbärsbuske, fastkilad mellan två träd och stenar. Första tanken var att gräva upp och flytta den. Nu i sommar har den haft bär. Väldigt små, men ändå bär. När busken undersöktes närmare upptäckte vi att den lagt ut kvistar som avlöpare vilka rotat sig. Som första steg har vi därför tagit dessa och planterat dem i fruktträdgården. Vi får se om det blir bra bärbuskar av dem. Vi vill lyfta fram, ge bättre förutsättningar till de förvildade och bortglömda resterna av odlingarna som finns på torpet. Därför ger vi den gröna krusbären en chans att växa under bättre omständigheter. Dessa skott får nu bra jord och bättre solljus än hur de växte i skogen.
Kommentarer
Skicka en kommentar